Kulturmöten och kulturkrockar

När studenter och svenska familj kommunicerar sker det över kulturgränser. Det går inte att försäkra sig mot missförstånd, men det går att ta med sig lite tips och förhållningsregler på vägen.

En fråga som vi på DIS upplever att många kan tycka är svårt i början av terminen är hur man ska kommunicera. Det kan bero på olika saker, t.ex. kulturskillnader eller åldersskillnader mellan värdfamilj eller besöksfamilj och studerande.

Tystnad eller small talk

Vi svenskar är generellt mer vana vid tystnad, medans amerikaner i större utsträckning använder ”small talk” för att fylla tystnaden med. När vi svenskar är tysta kan detta tolkas av amerikanerna som att vi är reserverade och invända även om det såklart inte behöver vara fallet. Våra studenter får ofta erfara ofta att det tar ett litet tag innan deras svenska vänner ”öppnar upp” men när de väl gör det, får de massor tillbaka.

Det gäller att vara uppmärksam på de olika sätten svenskar och amerikaner lär känna varandra på. Vi svenskar packar sällan in budskapen när vi pratar, utan går ofta direkt på sak. Amerikaner är i regel mindre direkta och använder hövlighetsfraser i högre grad.

Att ge kritik

Våra studenter är I genomsnitt 20 år gamla och har inte så mycket erfarenhet av att säga ifrån eller ge kritik. När amerikaner framför kritik packar de ofta in kritiken i positiva ordalag för att inte framstå som aggressiva. När svenskar sedan hör det, kan vi ibland ha svårt att urskilja kritiken från de positiva orden och går ifrån mötet med en känsla av att vi blivit rosade. Omvänt blir att amerikanerna ofta kan bli mycket sårade av svenskarnas ord, även om det inte var meningen.

Ett redskap för att tänka över dialogen med sin student är att skilja på att bjuda in, be om och kräva:

  • Vad vill jag bjuda in studenten till att göra?
  • Vad ber jag studenten att göra?
  • Vad är det viktigt att studenten gör?

Kommunicera tydligt när något är viktigt och förklara varför.

Religion

Amerikaner är generellt mer religiösa än svenskar. En del av förklaringen till detta kan vara den stora sociala betydelsen religion har i USA.

I USA säger man ofta, ’everyone is always from somewhere else’. Det betyder att amerikaner i högre grad än svenskar är vana vid att skapa nya kontakter. Om din student berättar att han/hon går i kyrkan varje söndag, kan just det sociala vara grunden till det valet i en amerikansk kontext.

En del av våra studenter vill kunna fortsätta utöva sin religion i Sverige. DIS förväntar sig inte att ni som värdfamilj eller besöksfamilj ska anpassa er efter detta, men vi hoppas att ni vill stötta dem i att hitta ett trossamfund som passar dem här i Sverige.

Sex goda råd för hur man hanterar en kulturchock

Även den mest anpassade och glada studenten kan få hemlängtan eller uppleva en kulturchock under sin vistelse i Sverige. För en del är det första gången de är så långt hemifrån, andra har aldrig rest utomlands innan. Generellt sätt reser amerikaner mindre än svenskar som inte behöver åka särskilt långt för att korsa en landsgräns. Många har valt att gå på universitetet nära sin hemstad, vilket kan leda till att alla nya intryck och upplevelser känns överväldigande.

Ni som värdfamilj eller besöksfamilj kan stötta er student att fokusera på livet i Sverige genom att prata öppet om hemlängtan eller de kulturchocker han eller hon upplever. Nedan finns sex råd för hur man kan hantera en kulturshock.

  1. Var förstående. Det är väldigt vanligt att man upplever stress när man möter en ny kultur som man ska vänja sig vid.
  2. Använd dina egna erfarenheter när du pratar med en student. Hur känner du när du hanterar en situation där du känner dig osäker? Hur brukar du hantera det?
  3. Förklara varför du gör något på ett speciellt sätt om du märker att den studerande inte förstår.
  4. Var inte rädd för att säga till om det är något du funderar på.
  5. Hjälp den studerande att sätta realistiska målsättningar för terminen och stötta gärna hen så att de uppnås.
  6. Var inte rädd för att använda humor, det kan vara förlösande med ett gott skratt.